Jag har tältat

Egentligen var det ganska bekvämt. Jag hade gott om utrymme och kudden var bra. Flera gånger trodde jag att det regnade fast himlen var typ molnfri då jag gick in i tältet. Jag var verkligen trött men orkade ändå sticka ut huvudet och kolla. Nej, inget regn. Det var hundratals flugor som föll ner och flög upp mellan inner- och yttertältet i en evig cykel. Då hörde jag också surret. Som tur hade jag med mig väckarklockan som jag placerade vid huvudet. Då hördes regnet mindre. Men sen började alla byns hundar skälla och en grävmaskin gräva. Eftersom jag var trött somnade jag säkert efter någon timme, men vaknade oräkneliga gånger. Naturen är alltid vaken. Det är nog meningen att man ska sova i hus.


Jag ska tälta

Jag trodde att jag skulle få spela slow ride, guitar hero idag. Istället var jag till citymarket och inhandlade ett fyrapersonerstält som det ryms tre personer i. Det är upplagt och jag ska sova i det. Om jag vore riktigt modig så skulle jag ta med mig tältet och Lennart och gå till den stora mörka pickiga barrskogen bakom huset. Men det vågar jag såklart inte. Det blir bara på gräsmattan två meter från huset, sju meter eller fem långa kliv från närmsta dörr. Det är läggdags.

Hör på det där

En dag träffade jag en pojke. Om han hade frågat om vi skulle gifta oss hade jag sagt ja direkt.
                  Vilken tur att han inte frågade. Inte så konstigt i alla fall. Jag menar... på den tiden var jag fortfarande en afganhund. Nu har jag klippt mig och jag är mer som en katt eller faster. Det finns en frisyr som är min egen, men jag kommer inte på vilken den är. Kanske jag vet sen när jag är tjugo som sagt, den dagen.

Det blev

Josefine bor på Kyrkogårdsö. Därför for jag motvilligt iväg till Åland med Fia å Iddo. Det var så fantastiskt. Ju mer jag tänker på resan desto roligare tror jag att den var. Hennes släkt. Allt var så villt. Vi skrattade. Det känns bra.



Emmy Mörk



Vi kokar kaffe ofta, hon och jag.

Det blåser

Det känns bra. Ibland ser jag ingenting, men så plötsligt ser jag mycket, helt klart. Inte ofta på mina axlar, nån gång. Det får mig att tänka på en afganhund. Jag kunde göra något, men är rädd för förändringen. Det är inte som att radera alla sms på telefonen. Jag ska fatta ett beslut. Det känns som om det kommer att ta år. Det är så osmakligt med lata människor som jag själv.

Till exempel.


Jag vill nästan säga nångång (minus mustashen).


RSS 2.0