rubrik

I blåsvädret cykla ja ti gymnasie idag. Ja borde ha tagit min vespa, men de kändes så fel. För de första så had ja fakstiit bestämd att ja sku cykla. För de andra så kändes de så underbart miljövänligt. Men också för att ja känd mig alltför profetisk för att kör. Det känns som ja närmar mig min kallelse, men ändå har ja ingen aning om va den e.

Så låt mig lägga mig ner i gräset med ansiktet neråt och hoppas på att ingen vill klippa gräset just då, fast det börjar bli långt och alldeles för maskrosigt. Först är allt grönt, men det är bara början. Maskrosfläcken stör inte, det kan bero på om man har byxor eller inte.

Jordens resurser är ändliga, miljöförstöringen gigantisk. Denna brutala våldtäkt på vår planet är en spegling av ett lika brutalt utnyttjande av fattiga länder och de svaga i samhället.

Ja

Egentligen hade ja skrivit ett långt inlägg efter det här. Det var för långt, så jag tog bort hela. Å sen så verkar det inte som om folk bryr sig om miljöförstörelsen. Ja blir lessen. 

                                                                                     

Ja e helt mållös. Min bror ha krocka å ligger på sjukhus. Han lever, de va svare ja fick först när ja fråga pappa hu de e me honom. Just nu måst ja ingenting. Ja vill int ens ha chokla. Ja tänker gör precis va ja vill. Tack.

Ta tåget ti Ryssland. Ja kan int.


Storasyster å lillebror mår bra igen. Jaja, å oftast diggar ja de barnprogramme.

En trehjuling me röda hjul, de va min första cykel.Ja lärde mig att cykla på min lila nappula utan stödhjul i ren ilska (utan att bita sönder tänderna).Sen fick ja en stor rosa cykel, som ja föll åt dike med och gubben i bilen skratta å mommo hälsa å jag... Nåh, ja låg väl där i dike. Ja minns känslan.

Ja tror Robin kuna cykel direkt han kom ur magan. Tänk at han va så energisk å ja så trög. Men endå va de han som blev trött å int jag. Hör. Ja va int trött.

Ja har en liten bror, de e ja glad för. Men han syns int så ofta, då blir ja nästan lite lessen.

                                                                                                    *

Jag har många papper i min modersmålsbok (, därför tycker Ralf att ja e en ung man.) Där hitta ja en text som ja skrev nån gång. Ralf tyckt om den.

Det hade regnat i tusen år. Tusen år är en lång tid. Många människoliv hinner passera. Generation efter generation.Ett människoliv är inte tusen år, inte nu längre, men det var. Kanske. Det hinner falla många regndroppar på tusen år. De är räknade varenda en. Det är ingen slump.Det faller mer regndroppar än vad det föds människor. Många fler. Men det är väl tur. Tänk om det fanns lika många människor som regndroppar - det skulle bli ganska trångt. Eller tänk om det bara fanns så många regndroppar som det finns människor - det skulle bli ganska torrt. Sahara är väldigt torrt. Där vill man nog helst inte bo. Men jag vet att det bor människor där ändå, nomadfolk. De flyttar ständigt omkring med sina kameler. En gång när min morbror var i ett muslimskt land med sin fru, så kom en muslim och frågade honom om han fick köpa hans fru för två kameler. Det blev inget av den affären .Lite frestande var det säkert. Det är inte många finländare som ägt en kamel, vi får nöja oss med hundar och katter. Jag hade en kanin. Han var cool. Men han är död nu.