rubrik

16.16 punched and smacked, 22.22 punched and smacked. Det var vad jag behövde. Och ingen förstår. Det är bra. Jag har varit borta från skolan hela veckan lång. Hoppas någon känner igen mig. Det är nog bäst för alla att jag far till staden i morgon. Jag blir så trött på mig själv. Ganska ofta skulle det vara bäst om jag höll mina tankar för mig själv. Jag kan inte minnas när jag började få problem med detta. Jag var ju bäst på sånt. Kanske vid 17,25 års ålder. Just före 18 års krisen, om det nu finns en sån. Det kanske är en process. Vad slutresultatet blir kan man ju ta sig en djup funderare på. En helt trevlig ung dam kanske. Pyttsan, ja ska bli snygg. En lärjunge. Ja ska bli lärjunge då ja blir stor. Det finns en del saker som behöver slipas, hårt. Jag har nog varit oeftertänksam, egoistisk många gånger. Det är svårt, för jag vill va bäst. Hahah.

Jonas Gardell skrev det där. Väldigt vackert. Men fruktansvärt sorgligt. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till sånt. Det känns obekvämt. Okontrollerbart. Jag säger så mycket onödigt och sen skäms jag. Jesus är hopp. Det känns bättre.

Idag såg jag en fembent fluga. Den var stor, oval, hårig och ganska ful. Den fick mig att tänka på sommar. Att sitta i mommos gunga å äta våfflor m. socker på. flugorna satte sig på benen. Det kittlades. Men spindlarna kunde inte ta sig upp för benen, det var för lång väg. uppför hår, nedför, uppför, nedför. Stackars äckliga små äckel. Allt var roligt. Nu känns det som om saker börjar reda upp sig. Men fortfarande har jag håriga ben.

Igår hade jag 39 graders feber. Jag kan inte minnas att jag nångång haft så hög, tack å lov. Jag orkar inte skriva om körhelgen. Men den var nog helt skoj å ja va snygg.