rubrik

Det här skolåret är nånting nytt. Få saker är pinsamma nuförtiden. Det är en befrielse.
Det slår mig gång på gång, väldigt ofta, att alla e så fantastiska.

Idag var jag på kalas till min fammo. Två av hennes systrar var där, det gladde mig. Men jag hoppas att jag inte får grått hår då ja e 40. Jag åt tills jag kände mig tillräckligt fet. Sen gick jag å Amanda å kollade på hennes hamstrar. De var små, men ska bli stora, typ som kaniner. De heter Albert å Herbert. Höhhö. Albert kröp in under min väst och gav upphov till en snärttig puckelrygg. Han kissade inte. Sen märkte vi dock att jag hade hamsterkakka på min fot. Det var fräckt. Men dom e ju bara babyer (ja, det heter så), och väldigt skrajsna.

Hah, nå ja undrar vem den där dig är. Äh, vi pedar ändå. Imorgon flyttar ja ti stan för tredje gången. (Vad är nu det för en människa, som flyttar åpåå hela tiden - kan någon tänka. Men jag låter det vara osagt.) Det känns ganska fantastiskt. Sommaren blev lång även om jag inte hann göra allt jag hade tänkt. Det tycks bli höst. Jag har lärt mig spela Årstiderna på gitarr. Det här kan du ägna din måndagskväll åt, höhhö:

Sen så kan ja ju säga att ja ha köpt ett par jeans å en kofta, minsta möjliga storlek. Så nu behöver folk inte oroa sig över att jag kommer att bli pojke, transvestit eller något annat. Jag är en kvinna.

Jag har varit på scoutläger i Närpes. owao owao owao. Jag var ledare, 22 år. Det är gott att leva i skogen bland spindlar, trettonåriga vargar och högsvensktalande närpeser. Det glädjer mig, annat kan jag inte säga. Det fanns så många fina människor där. Jag blir så glad. Söissleiss.