Det blåser

Det känns bra. Ibland ser jag ingenting, men så plötsligt ser jag mycket, helt klart. Inte ofta på mina axlar, nån gång. Det får mig att tänka på en afganhund. Jag kunde göra något, men är rädd för förändringen. Det är inte som att radera alla sms på telefonen. Jag ska fatta ett beslut. Det känns som om det kommer att ta år. Det är så osmakligt med lata människor som jag själv.

Till exempel.


Jag vill nästan säga nångång (minus mustashen).


Kommentarer
Postat av: cinttu

santtumään, i miss u very very much. Howdy.

2008-07-08 @ 15:31:59
URL: http://ciddan.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0