Vi sörjer
Min käraste ägodel dog en vecka innan jag kom hem. Usch, nu sa jag det. Jag hoppas ändå att den tar sig, kanske det ändå finns lite liv där. Den är inte helt dödförklarad.
Men mest sörjer vi de själar som går förlorade. Smärta.
Andra tider hela tiden
Efter tre veckor i Finland har jag gått från flink till någonting betydligt oeffektivare och oattraktivare. Vilken totalomvänding. Egentligen borde jag inte skriva, men bara för att alla verkligen är införstådda: POLEN. Det är intressant hur känslor kan välla över en. I högstadiet kunde man verkligen skratta, det var roligt. Nu är det andra tider, det blev så ensamt. Endast mjölkburken kvar. Jag tycker att det är svårt att gå framåt utan att vända sig om och se på det som varit. Hur ska man veta vad man ska släppa taget om?
Här har vi ett kök i Kringsjå, Oslo.
På måndag är det dags att entra Jyväskylän Kristillinen Opisto och sen ett annat kök. Man kan ju föreställa sig en massa saker, men det blir ju ändå helt annorlunda. Det är inte så spännande ännu, men sen blir det säkert.
Här har vi ett kök i Kringsjå, Oslo.
På måndag är det dags att entra Jyväskylän Kristillinen Opisto och sen ett annat kök. Man kan ju föreställa sig en massa saker, men det blir ju ändå helt annorlunda. Det är inte så spännande ännu, men sen blir det säkert.
