rubrik

Jag, Santto Backman, är förmodligen Jyväskyläs svenskaste människa. Det känns helt okej, även om folk kanske tror att jag är efterbliven. Jag förundras över livets olika faser och tvära kast. FKF var ganska otippat, Norge var vågat och Jyväskylä är minst lika galet. Det är bra med omväxling. Man måste byta plats ibland, så att man tvingas göra nya saker och lära känna annorlunda människor. Det är inte riktigt bekvämt alla gånger, men vi tror väl nog att det är värt det.

Nu har jag ätit fyra chokladplattor på 5 dagar. Jag kan ju trösta mig med att jag i alla fall inte drack limsa på (och aldrig har gjort det heller). Men ändå ganska äckligt. Huden kliar inte så mycket. Jag kom att tänka på att jag alltid ser mig själv som en flicka som är lite som en jättesmal ganska blyg tonårpojke med långt hår. Nu har jag ju faktist ganska långt hår. Men jag tänker att jag alltid har haft. Det är lite osant. Oftast har jag haft mellanlångt och för några år sedan hade jag kort på riktigt. Ett antal gånger har jag försökt spara långt igen, men jag har alltid gett upp när jag nått afghanhundstadiet. Nu hoppas jag att jag är i slutet av det stadiet, alltså att jag håller på att klara det. En plattång kunde kanske vara lösningen på mitt problem, men såndant sysslar jag inte med. Då jag är 20 ska jag ha långt hår, eller en frisyr. Egentligen kanske jag har två självbilder, om man säger så. Den första och osanna är tonårspojken, den andra är lite mer sanningsenlig hoppas jag. Ibland är jag lite stuck i den första, kanske mest för att det är lite humor. Men jag är nog påväg att anamma den nya. Eeh, nån gång ska ja ladda upp foton från Jyväskylä nånstans.