Det trodde vi inte

Janå naan som springer 4km baa sådee (å som tror on e norrifrån). Ibland lägger jag in påminnelser på min telefon. Jag hade tydligen planerat in att inviga mina nya gommitossor påriktigt idag. Förra gången sprang jag fram å tibak ti grannen (typ 200m), fick kramp i vaderna och gav upp. Denna gång skulle jag inte komma undan. Det kändes inte alls lockande, men jag råkade fråga min bror, som blivit en hej-ja-far-ut-å-spring-nager-kilometer, om han ville springa en runda med mig. Det ville han. De två första kilometrarna tänkte jag hela tiden att jag måste orka ända fram, annars blir det nog vår sista länk tillsammans, vilket betyder min sista länk överhuvudtaget denna sommar. Jag är helt värdelös på att springa själv, behöver någon som drar. För det är ju nu vi ska motionera bort studentfettet, notnotnot. Grattis till mig själv för att jag är så sportig. Grattis till dig för att du ska inse att du ska kämpa för att förverkliga dina drömmar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0