rubrik

Jag trodde att allt var så svårt. Jag trodde att jag inte dög till nånting. Jag hade en massa idéer, som jag aldrig avslöjade. Jag hade inte mod. Jag visste hur allt skulle lösas. Jag tänkte att jag har nog svar på allt. Åndå sa ja ingenting. Det var så svårt att öppna käften och släppa ut orden. Jag var rädd. Rädd för att inte kunna göra tankarna till ord. Rädd för att inte kunna verkställa idéerna jag kom med.
          Steg för steg börjar jag förstå att det inte är så svårt. Människor hade inte så höga krav på mig. Dom försökte inte trycka ner mig, utan hjälpa. Den enda som försökte trycka ner mig var jag själv.
          Att prata, det var det värsta jag visste. Det ska bli det bästa jag vet.

Imorgon ska ja packa upp mitt liv.