Stop
Jag var helt förvirrad, då kom Kjell-Gunnar. En märklig människa. Hans kaktusar växer bara rakt upp, sen vinkar de och dör.
Jag vill sända en hälsning till Pär-Hest: Tack, det var en trevlig tid.
En sak vet jag. Om jag slutar hoppas, så dör jag. Jag vet nog lite vad som bör göras, hejdå.
Kommentarer
Trackback