Stop

Jag var helt förvirrad, då kom Kjell-Gunnar. En märklig människa. Hans kaktusar växer bara rakt upp, sen vinkar de och dör.
Jag vill sända en hälsning till Pär-Hest: Tack, det var en trevlig tid.

En sak vet jag. Om jag slutar hoppas, så dör jag. Jag vet nog lite vad som bör göras, hejdå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0