Jag har tältat
Egentligen var det ganska bekvämt. Jag hade gott om utrymme och kudden var bra. Flera gånger trodde jag att det regnade fast himlen var typ molnfri då jag gick in i tältet. Jag var verkligen trött men orkade ändå sticka ut huvudet och kolla. Nej, inget regn. Det var hundratals flugor som föll ner och flög upp mellan inner- och yttertältet i en evig cykel. Då hörde jag också surret. Som tur hade jag med mig väckarklockan som jag placerade vid huvudet. Då hördes regnet mindre. Men sen började alla byns hundar skälla och en grävmaskin gräva. Eftersom jag var trött somnade jag säkert efter någon timme, men vaknade oräkneliga gånger. Naturen är alltid vaken. Det är nog meningen att man ska sova i hus.
Jag ska tälta
Hör på det där
Det blev
Emmy Mörk

Vi kokar kaffe ofta, hon och jag.
Det blåser
Det känns bra. Ibland ser jag ingenting, men så plötsligt ser jag mycket, helt klart. Inte ofta på mina axlar, nån gång. Det får mig att tänka på en afganhund. Jag kunde göra något, men är rädd för förändringen. Det är inte som att radera alla sms på telefonen. Jag ska fatta ett beslut. Det känns som om det kommer att ta år. Det är så osmakligt med lata människor som jag själv.
Till exempel.
Jag vill nästan säga nångång (minus mustashen).